I några blogginlägg i julas så beskrev jag hur det är meningslöst att dra spår om snötäcket är för tunt. Det måste vara minst en decimeter, gärna två om det ska vara lönt. Det beror på att när snön pressas ihop av skoter och spåraggregat så förvandlas en decimeter pudersnö till två centimeter packad snö. I endast två centimeter tjock snö kan man svårligen skapa ett spår med både botten och kanter. Endera blir kanterna för låga och ger inte sidostöd åt skidan, eller så blir det inte tillräcklig botten och istället sticker växtlighet upp, eller värre än då, vassa stenar!

Men man kan förbättra oddsen för att dra bra skidspår.  Genom att skrapa in snö från kanterna i en snösträng så kan man flerdubbla mängden packad snö vilket gör att det blir mycket lättare att både få fina, höga spårkanter och fast botten utan genomslag.


Till höger ett spår draget direkt i en decimeter tjock snö. Här är spårbotten tunn och sticker gräset fram. Spårkanterna är låga och ger inte bra stöd. Blir det plusgrader så smälter detta spår bort direkt och gräset tittar fram. Till vänster har snö samlats ihop från båda kanterna till en tjock sträng med snö i vilken vi nu kan dra spår med både bra botten och höga kanter. Detta spår kommer hålla även för några dagars töväder.

Spårpatrullen på Bisslinge jobbar alltid med att samla ihop snö när förhållandena är som nu. Det har vi igen både när man ska dra om ett slitet spår i samma snö, men även om det skulle komma töväder.
Då kan man såklart som kräsen skidåkare fråga sig varför inte alla som drar spår gör som vi?

Det finns faktiskt fler bra och fullt förståeliga svar. Man måste åka runt extra med skoter och snösamlare och köra sakta, annars så får man inte med sig snön från kanterna. De som drar skidspår ideellt har kanske inte tillräckligt många i klubben som vill ställa upp och lägga ner dessa extra timmar och jobba. Har man en kommunal anläggning så gäller ibland samma sak: personalen ska hinna med skridskobanor, idrottsplatser skotta snö m.m. så att dubbla tiden på just skidspåren har man kanske inte resurser till.

Sen kostar det ju några tusen att köpa in en snösamlare också - alls inte irrelevant för en ideell förening och har man inte så många som åker i spåren så kanske det upplevs som lite överkurs att köpa in snösamlare.

Slutligen finns det några rent praktiska hinder: om man har ett skidspår i skogen där det sticker upp rötter och är smalt, ja då funkar det helt enkelt inte speciellt bra eftersom "samlar-bladen" som ska dra in snön från kanten helt enkelt fastnar eller bara hoppar över ojämnheter, rötter och hinder. Samma sak gäller om man har högt gräs ute på ängar. Då flyter bladen ovanpå det höga gräset och den mesta snön trycks ner i gräset istället för att dras in i mitten. För att det ska funka bra så gäller det alltså att ha välklippt, kort gräs och ett jämnt underlag utan hinder. Precis som vi har på Bisslinge.

Två negativa saker med att dra spår i en snösträng: 1) skidåkaren kommer upp någon decimeter över marken i spåret i strängen och staven upplevs då för kort ner till gräset 2) eftersom snön i strängen inte har något stöd i omgivande snö så håller inte spårprofilen ihop lika bra - speciellt inte när man har 100-tals skidåkare per dag som vi har på Bisslinge.